Vad har gått fel i Örebro?

Det har bara gått några dagar sen Johan Hedberg fick lämna jobbet som tränare i Örebro och jag har läst flera kommentarer, vinklar och krönikor om det redan. Dock har dom flesta, ganska väntat och fullt motiverat, fokuserat på det faktum att Niklas Eriksson blir hans ersättare och att just det scenariot målades upp redan i somras som ett självklart alternativ om det skulle gå knackigt för Örebro.

Jag har däremot inte läst mycket om varför Örebro har sladdat i tabellen och om en ny röst(nåja) i båset verkligen är lösningen. När ett lag rasar i tabellen så lyfts i regel alltid att sparka tränaren som den självklara lösningen, inte sällan med halvdanna klyschor som argument, och om det sker så accepteras det utan allt för mycket analys för det är så man gör. Jag tänkte här titta på vad som faktiskt har gått fel(och rätt) för Örebro på isen, och därifrån försöka reda ut om det är motiverat med ett tränarbyte.

Örebro fick en flygande start på säsongen. En månad in så låg man i den absoluta toppen av tabellen. Första nio matcherna förlorade man bara en match efter ordianrie speltid. Laget nämndes som en given kandidat till topp-4 och Johan Hedberg fick beröm för hur han hade utvecklat Örebros spel. Det fanns dock anledning att vara en aning reserverad om man lyfte på huven och tittade på andra parametrar än tabellpoäng.

Så här såg Örebros spider ut efter nio matcher, där man alltså bara hade en 0 poängare och låg tvåa i tabellen.

Vi kan se att målskillnaden i lika styrka var väldigt driven av skytte och målvaktsspel. Man låg 11:a i xGF% och 14:e i CF%. Framförallt var det dom offensiva parametrarna som oroade då man låg 13:e i xGF60(chanser framåt per 60 min) och 14:e i CF60(avslut framåt per 60 min) i lika styrka och 14:e i xGF60 i PP. Det här kommer vi återkomma till.

Härifrån börjar formen plana ut. Dom underliggande siffrorna fortsätter att tillhöra dom sämre i ligan, och återigen framförallt offensiven. Skyttet håller dock en ännu högre nivå vilket kompenserar för det skrala chansskapandet. Nu vänder dock målvaktsspelet och går från att vara en styrka till att bli en riktig börda för Örebro resten av säsongen.

Örebro som lag är en ganska trolig kandidat till att halka efter toppen framöver. Defensiven och målvaktsspelet ser bra ut men offensiven oroar. Bara Rögle är svagare i PP och i lika styrka har man ligans näst högsta skott% men ligger lågt i skapade avslut och chanser. pic.twitter.com/ZpsqzK1dpc

— Hockeysiffror (@hockey_siffror) November 9, 2023

Efter den här tweeten så har Örebro tagit 17p på 16 matcher och i en formtabell för den perioden så är det bara Oskarshamn och Malmö som ligger bakom dom. Ironiskt nog så ser dom underliggande siffrorna mycket bättre ut där man kontrollerar både chanser och avslut på ett helt annat sätt än tidigare under säsongen men målvaktsspelet fortsätter att gå kräftgång och som förväntat så håller inte skyttet uppe längre heller. Dessutom är special teams ett fortsatt jätteproblem. Det finns också anledning att ana att förbättringen i dom underliggande siffrorna är lite tomma kalorier. Tittar vi offensivt så tar Örebro betydligt fler avslut den här perioden, 4:e flest i ligan per enhet istid, men xGF för är 10:a i ligan och Örebro är det lag som har tagit lägst andel av sina avslut från slottet. Alltså verkar det som att det snarare handlar om att dom börjat lasta puckar på mål utifrån än att skapa farliga chanser från slottet.

Om vi zoomar ut och tittar på säsongen som helhet så är det framförallt tre punkter som jag har identifierat som problemområden för Örebro.

Målvaktsspelet

Min egen favoritklyscha när en tränare får sparken är "Show me a good coach and I will show you a good goalie". Den här gången är inget undantag. Egentligen är det ju fullt logiskt. Om en tränare får sparken har laget antagligen förlorat många matcher och har laget förlorat många matcher så har laget antagligen släppt in många mål och har laget släppt in många mål så har målvakterna antagligen en dålig räddningsprocent.

Men vi har bättre verktyg för att mäta målvaktsspel än räddningsprocent. Nedan är en graf över lagens målvaktsspel under säsongen mätt i Goals saved above expected, d.v.s hur har målvakterna presterat sett till vad dom har fått emot sig. Precis som vi brukar justera lagsiffror i form av per 60 för att alla ska hamna på samma skala så har vi här satt skalan till per 30 skott emot. För att plana ut toppar och dalar så är grafen i form av 5 matchers rullande medelvärde.

Som syns så rör sig Örebros målvaktsspel inte i någon smickrande riktning. Håller man sig runt 0 sträcket så räddar man det man "borde" sett till svårighetsgraden på skotten, är man över så räddar man mer än vad som kan förväntas och ligger man under så släpper man in mer än förväntat.

Vi kan titta på samma graf men bryta ut målvakterna.

Båda målvakternas trend pekar åt fel håll och dom ligger från november och framåt stadigt under förväntat. Det finns en intressant aspekt av detta dock. Om vi tittar på målvakternas statistik per spelform så ser vi att Arntzen faktiskt har positiv statistik i lika styrka men har katastrofala siffror i PK.

Generellt litar jag mer på siffrorna i lika styrka, framförallt för att det är mycket större sample size där och så extrema siffror som Arntzen har i PK kommer med all sannolikhet att jämna ut sig. I dagsläget skulle jag nog luta mot Arntzen om jag skulle välja en startmålvakt.

Offensiven

Som jag var inne på tidigare så har dom offensiva siffrorna under huven blivit lite bättre sista tiden men t.ex. xGF60 ligger fortsatt på 11:e plats i ligan, bara före Oskarshamn, Malmö och HV71. I gjorda mål i lika styrka ligger man 5:a men det är framförallt drivet av att man haft väldigt bra utdelning på sina avslut, och som vi redan konstaterat så har det börjat plana ut. Man har en trupp som dom flesta är överens om inte kryllar av mönsterbrytare och offensiva spetsspelare. Här nedan spelarnas Corsi för och emot:

Man kan se att Örebro, helt enligt design, har en oerhört jämn fördelning bland spelarna. Alla ligger och hovrar runt average i ligan men det i sin tur medför att endast 4 spelare har varit på isen för fler avslut framåt än genomsnittsspelaren i ligan, och även dom fyra är det med minsta möjliga marginal.

Här kollar vi istället på individuell xG och hur spelarna har förvaltat dom målchanser dom fått. Långt till höger betyder högre xG och högt upp betyder högre utdelning. Här vågar jag påstå att Larsson och Wikman kommer dras nedåt innan säsongen är slut. Wikman är en personlig favorit som har lite av en genombrottssäsong men 18% tror jag inte att han har i sig över en säsong. Lekkerimäki har som alla vet ett otroligt avslut men skulle behöva skjuta mer och från farligare områden på isen. Mastomäki kan vänta sig bättre utdelning framöver. Totalt sett är det dock även här för få spelare till höger på skalan för att nå upp till topplagens nivåer.

Örebro ville utveckla spelet och i somras pratades det om att bli rakare, snabbare och komma till farligare lägen. Här har man onekligen misslyckats. Man har en hel del offensiv zontid men har väldigt svårt att hitta avslut från slottet. Jag har även sett siffror på att man ligger i botten av ligan när det kommer till att skapa chanser från omställningar och forecheck, dom tillfällen när motståndarna är som mest sårbara. Även gällande kontrollerade ingångar ligger man lågt. Istället ser den statistiska profilen ut som den hos ett dump-and-chase lag. Knappast det som ledningen skissade på inför säsongen.

Special teams

Här kommer jag inte bli så ingående men både PP och PK är stora bekymmer för Örebro och man ligger på 13:e plats både gällande gjorda mål i PP och insläppta mål i PK sett till tid i spelformen. Dom tidigare två nämnda punkterna spiller över även här för i PP har man precis som i lika styrka svårt att komma till farliga chanser i ordentlig utsträckning. Man ligger på 14:e plats sett till xGF60 i PP. I PK är dom underliggande lite bättre än resultatet, man ligger 7:a i xGA60 men har haft problem med målvaktsspelet.

Vad blir då slutsatsen av det hela? Att beskylla Johan Hedberg för det knackiga målvaktsspelet känns långsökt. Speciellt eftersom dom defensiva siffrorna i övrigt är riktigt starka. Om något så är det väl få coacher i SHL som är bättre lämpade att reda ut en målvaktskris än Hedberg?

Special teams? Ja, kanske. Självklart är huvudtränaren ytterst ansvarig men mycket ligger också på spelarmaterialet och här är ett område där assisterande coacher ofta är väldigt involverade.

Då kommer vi till offensiven i lika styrka. Och är det något område som det faktiskt finns argument för att byta ut huvudtränaren så är det här. Speciellt eftersom Hedberg plockades in just med detta i åtanke. Men det känns också en aning naivt att förvänta sig stordåd efter drygt en halv säsong, speciellt eftersom spelartruppen är byggd som den är.

Hela den här sagan är lite en övning i att hålla två tankar i huvudet och jag vet själv inte riktigt vad jag tycker. Jag gillar Niklas Eriksson både som hockeytränare och person men att som klubb noggrant ha analyserat att man ville gå en annan väg, en process som tydligen ska ha börjat redan förra hösten, och sen kasta bort alla sådana tankar en halv säsong in har jag också lite svårt att respektera, även om processen inte har gått så som man hoppats.